Det började inte så där jättebra. Precis när vi satt oss till rätta på planer som skulle ta oss till London släktes hela Arlanda ner. Minuter blev halvtimme, halvtimme blev timme och timmar. Men just vi som bäst diskuterade om det fanns andra sätt att ta sig till London så satte någon i kontakten i Arlanda och vi kom iväg.
Detta resulterade i en lite kortare väntan i London, vilket iof inte gjorde så mycket. Det var en trång liten terminal med mycket folk. Nästa steg var Singapore. Dit flög vi i en stor ny Airbus. Laban tyckte det var höjden av lyx med egen skärm, spel, film, tv-serier. Hörde inte mycket från honom under de 12 timmar resan tog. Fyra filmer, två avsnitt av Family Guy, 3 timmar sömn klev vi av i Singapore. Där var vårt nästa plan försenat och vi fick vänta ytterligare ca 5 timmar. Men lite poker, goda dumpnings, å ett gång dunkin donats gjorde väntan helt ok.
Två streckor senare damp vi tillslut ner i vår slutdestination Cairns. Det var tidig förmiddag, trötta men rätt nöjda klev vi ut i den 30-gradiga värmen, tog en taxi till vårt hotell, gjorde en bragdinsats i att hålla sig vakna till åtta på kvällen, sen stöp vi i säng.
4 thoughts on “40 timmar, dörr till dörr”
Comments are closed.
Skönt att höra att ni har det bra. Har varit lite orolig när jag inte hört från er.
Katterna mår bra.
Hej, ja det har varit svårt att skypa, ingen wifi på hotellen. Dröjer nog nu ytterligare några dagar. Vi ska bila oss upp i bushen imorgon för tre dagar i Wilpena Pound.
Fyra eller tre eller nja 2,5 starka tjejer tog sig an slutspelet i Korpen. eftersom vi endast var fyra till antal lyckades vi lura motståndarna att tro att vi inte skulle orka hela vägen. Spader dam gjorde misstaget i första matchen och vi gick ifrån till en 5-2 ledning i första och vann tillslut matchen med 8-6. Utan ta ut oss helt. I finalen väntade SPIK, de äldre damerna med hästkondition. De slängde en blick på oss när vi låg och flämtade på golvet och bestämde sig för att matchen redan vara avgjord. Vad de inte visste var att det var svalare att ligga på golvet och alltså inte för att vi var utpumpade. Finalen började med öppna ytor men en skillnad. Vi(Kempe) gjorde mål på allt hon skickade mot motståndarnas bur medans SPIKarna missade eller sköt på våra ben och vi drog iväg till en 5-1 ledning i första. I andra krympte de ytorna och började jaga livet ur oss. nu var det även deras tur att få ett antal skitmål. 2 min kvar ledde vi med 8-7 och domaren började bli partisk. Alla frislag gick till våra motståndare. Efter ett slarvigt uppspel (trötta huvuden) kunde de trycka in 8-8 och vi var helt slut vid det här laget. Deras taktik hade lyckats. Med ca.30 sekunder kvar på matchen gav vi bort bollen i ännu ett uppspel och de rullade retfullt in segermålet 8-9. Det var en fin buckla och skumpan hade varit så god. vi tar de nästa år!
Åååå vad spännande. Läste upp din story här på McDonalds, alla (svenskar… alltså jag, Laban och Peter) lyssnade andaktningsfult.