Ännu en planerad tur ut på en av alla berömda öar. Fraser är en enorm ö som till 99% består av sand. Sanden har slipats ren av tusentals år av naturens filtrering. Extremt finkornig och mjuk som sammet (vet inte om den liknelsen var hundra). Vägarna på ön är enfiliga halvmeterdjupa sandvägar. 4WD förstås gäller. Vi åkte med en rätt imponerande förhöjd bussliknande sak. Och än en gång, en helt autentisk aussie-mate, med tajta kakishorts, kakiskjorta, skinnhatt, och som sa “mate” i varje mening, ibland två gånger. Shane, som vår mate hette körde denna buss med bravur genom ön, på slingriga sandvägar. Första stopp var en liten vandring genom bushen till en sötvattensjö. Ca 3 km genom skogen, varmt men när vi klev över en gigantisk sanddyn och vi såg en liten sjö, mitt i sanden som en hägring i öknen, så var det värt svetten. Vi småsprang, snubblande ner för sanddynen. Underbart, svalkande och fräscht vatten. Ett tag badande, sen tänkte vi lite smart sådär. Vi går tillbaka i god tid så vi slipper stressa. Sagt och gjort, tog pick å pack och gick. Enligt Shane så skulle vi ta en annan väg tillbaka, längs sjön och in i bushen igen. Vi vadade längs sjön, in i sanden, in i bushen, lätt uppför. Vacker vackert, skogen, som en regnskog, fåglar kvittrade, ödlor hoppade osv. Bakom oss kom ett annat par, från Norge, vi småpratade lite, de var med på samma buss. De gick om oss och trippade uppför vidare. Efter en stund dock, tio minuter senare eller så kom de tillbaka. Fel vej, fel vej. Vi vände om, men nu var det bråttom. Norska paret ursäktade sig och började småjogga. Det var väl ca 4 km tillbaka och vi hade 35 minuter på oss. Vi gick fort, Peter först. Det gick alldeles för sakta. Vi började jogga, å jogga. Upp på den stora sanddyn igen, pulsa, ner på andra sidan sjön, jogga vidare. Varmt, ca 30 grader i skuggan, laban sprang han med, först samtidigt som han klagade på sin föräldrar som inte lyssnat när han sagt att vi skulle gått längs sjön åt anda hållet, så som guiden visat. Jäkligt irriterande, att han hade rätt alltså. Men men det spelade inte någon roll nu, det gällde att hålla tempo genom skogen. Plötsligt ropade Peter högt “stanna”. Vi stannade, vad vad. Ett litet sött piggsvin, å gulligt. Kamera upp, foto, sen springa vidare. Inte helt lätt, att köra en 4km i 30 gradig värme och i sand, i flip-flop. Men vi grejade det, 3 min sena bara. Ingen sur mobb i bussen. Svettiga, trötta, men rätt nöjda med resans första löppass.
Det var rätt skönt att få en rejäl lunch vilket stundade.
Nästa punkt i schemat var mycket lugnare, bad i en regnvattensjö, galet klart vatten med ett ph på 4.5, vilket enligt Shane gjorde en minst tio år yngre. Efter löppass och nu en simtur i detta vatten, kände mig som 20. Eller 30 iallafall, eller typ inte ens 40.
En djungelpromenad och lite Dingos senare så gjorde vi kväll på resorten med mexikansk mat.
Dag två blev nog lite lugnare än väntat, bussens ac pajjade så det blev inga långa turer in i ön igen utan vi åkte på öns motorväg – stranden. Bad i en creek, upp på den lilla vulkanbergstopp som “byggde” ön och sen hem igen.