Första dagen
En varm torsdagsmorgon (ja jag vet, alla morgnar är varma) tog jag mig ut med buss nummer 6 till Stanley från ett morgontrött Wan Chai. Väskan packad med ombyte, lunch och solkräm. Jag var framme vid vatttensportcentret på Stanley Main Beach lite för tidigt, men jag var inte ensam. Vi var många som hovrade omkring runt ingången, trötta men lite spända i den varma morgonvinden. Prick nio lyste en tv-skärm upp ovanför centrets informationstavla som började rulla upp vilka dagens kurser var och vilken lärare och rum respektive kurs hade. Jag skulle till klassrum A och där väntade Mr Wong som skrev in mig och gav mig en nyckel till ett skåp i omklädningsrummet.

Undervisning på Kantonesiska
Efter att ha bytt om till vad jag hoppades var en bra klädsel att segla i (badtröja och lite längre shorts) gick jag upp igen om träffade min 4 klasskamrater. Morgonen började med ett kortare teoripass om vindar, när man ska slå, och lite om knopar. All undervisning hölls på Kantonesiska vilket innebar att tre minuters utläggning på Kantonesiska resulterade i en mening på engelska riktad till mig. Dock ritade Mr Wong mest små illustrationer på tavlan så det var rätt enkelt att hänga med ändå.

Rigga båten
Nästa del var genomgång hur man riggade båten för att sen dra ner riggad båt i vattnet för en första övning. Övningen gick ut på att, tillsammans med Mr Wong i båten, kryssa sig fram till en boj för att sedan säkert ta sig tillbaka in mot stranden igen. När det var min tur kryssade jag mig ut mot bojen. Allt väl så långt. Men när Mr Wong bad mig lossa seglet och mumla något om ”secure” trodde jag vi skulle öva någon form av säkerhetsövning. Jag väntade tyst på nästa instruktion. Mr Wong stirrade på mig. Jag väntade. Vinden ven, vi väntade tyst. Tills Mr Wong frågade varför jag inte styrde in mot stranden. Aha, ett ljus gick upp, ett säkert sätt att ta sig in var att lossa seglet innan. Jag styrde tillbaka, lite lätt rodnande.

Ut med båtarna
Efter lunch var det dags att rigga varsin båt och ge sig ut på vattnet. Jag var andra man ut, kändes ju bra. Herregud, man har ju seglat förr tänkte jag och tryckte ut båten ner i vattnet. Dock fick mitt självförtroende sig en rejäl törn då jag inte ens lyckades komma ut från stranden. Efter diverse svordomar (på svenska) och hjälp av Mr Wong kom jag till slut ut, något mindre kaxig. Jag seglade omkring, lite på måfå, och övade framförallt på att slå. Jag har seglat större båtar, eller större jämfört med en Pico-jolle iallafall, men det skiljer sig en del mot att segla Pico. Den lilla jollen blir väldigt känslig för minsta ändring i roder, position i båten eller segeltrimning. Det är mer som vindsurfing än som segling.

Mycket kapsejsande
Ute i viken såg jag hur Mr Wong åkte skytteltrafik mellan våra små båtar för att dels hjälpa någon ut eller hjälpa någon som kapsejsat. För vad de kapsejsade. Tänkte jag och kände att mina år på våra fritidsbåtar hemma gav mig fördel. Den, aningen för övermodiga, tanken skulle jag inte tänkt. För när passet var slut och vi vinkades in för att ta oss i land så var det min tur att kapsejsa. Kom i fart in mot stranden och skulle svänga runt båten 180 grader för att gå upp mot vind och lossa seglet, hoppsedoppsedoo så låg jag i vattnet. Ja ja, bra och träna på hur man gör när man kapsejsar. Hängde mig över centerbordet och vände runt båten och kravlade mig in.

Dag två, mer segling
Dag två började med ett litet praktiskt prov i knopar. Eller prov och prov, man fick kika i boken om man ville. Och det verkade heller inte vara något större krav på att klara det, tre av fyra av mina kinesiska klasskamrater fick inte till varken pålstek eller dubbelt halvsslag. Liten genomgång på tavlan vad gäller jibba, gå i läns och gå på halvvind. Än en gång långa på Kantonesiska med några korta instruktioner på engelska. Men som sagt, det mesta kan ju ritas. Missade dock Mr Wongs små skämt som han vävt in så fint i undervisningen.

Resten av dagen tillbringades i vattnet, eller alltså i båten. Eller jo, ja jag hamnade i vattnet igen efter en misslyckad jibb när vi övade att ta båten i en fyrkant över viken. Det absolut sista på agendan var ett litet race, ett varv via tre märken. Vi var bara tre som ens tog oss över startlinjen, jag som tvåa efter en av killarna. Men här fick jag min jag-har-minsann-seglat-en-massa-heder tillbaka. Gick om på andra leggen och tog mig i mål först. Det var inte snyggt, slog nästan runt när jag skulle slå en sista gång för att komma över mållinjen, men vinsten var min.

Två dagars kurs var till ända. Förutom att det ibland var lite svårt att hänga med i språket (eller lite svårt, det var omöjligt) så hade jag väldigt kul. Och jag lärde mig en hel del på bara två dagars kurs. Att det dessutom bara kostar 70 dollar gör ju att helhets intrycket får ett högt betyg. Jag är sugen på mer. Nästa steg i segling är en femdagars kurs och efter det så får man hyra båt själv. Men det finns ju också vindsurfingkurs och kajak-kurs. Det blir vårens utmaningar.